söndag 29 augusti 2010

Skrytsamt lycklig



Får man vara skrytsam? Får man vara lycklig? Har man spinnrock kan man vara både och - och stolt över det också! Det visade sig att jag gjort 9 härvor slarvgarn (regnbågsull från Åddebo ull som kardats slumpvis). Jo, några härvor är från förra året, men det har blivit 6 st denna sommar. Som vanligt glömde jag att väga allt garnet innan jag tvättade det, så jag kan inte säga hur mycket min lycka väger just nu, men det borde räcka till en kort kofta.



Jag har dessutom påbörjat städningen av mitt arbetsrum - höll på halva dagen igår - men det syns förstås inte... MEN jag hittade mer ull!!!! Först blev det ett vitt garn, det ska färgas för jag vill se hur det blir med tygremsorna (ett sönderrivet innerkuddetyg av syntet) och så kan man förstås passa på att slänga i lite garn och tyg till...

Vi var på teater igår. Den store Zarathustras fantastiska teater gav föreställningen S:t Göran och draken. Det fick bli inspiration till garn det med. Lite rött för kungens mantel, lite gult för den trånande lutspelaren, vitt och luftigt tyg för prinsessan Rosamunda, grönt för draken och brunt för S:t Görans häst och hans tunna till hjälm. kanske inte världens snyggaste garn, men roligt. Det blir lite stabbigt med många tygremsor i garnet, men kanske kan man ha det att sy väskor och skålar av? Hon som satt bredvid mig jobbar på ett företag som gör mattor, så jag har en idé med samma färger med stiliserat mönster. Den som lever får se...

Du som vill vara lycklig länge - skaffa en spinnrock!!!

torsdag 26 augusti 2010

Broderi, broderi!!!


Och så satt de där, de första 12 eleverna. (Men det är lite körigt att vara lärare - som alltid - så eleverna hann gå innan jag kom ihåg kameran.) Det var lite trångt för benen och duken åkte lite hit och dit. Det tog en stund för alla att komma på hur det var man gjorde med tråden och knuten och nålen, för det var nästan ett år sedan de sydde för hand. När allt var förberett började vi med förstygn och det kom alla ihåg från när vi sydde slöjdpåsen för hand. Sen blev det efterstygn och sen sydde vi raskt dit en bit filt med kaststygn. Kaststygn var ingen match för det sydde vi också på slöjdpåsen. Det skulle till en knapp också och några hann sy langett, sen var lektionen slut.

Det fungerade bra i nästa grupp också. De fick fortsätta på samma duk. Den ska ju räcka till åtminstone tre grupper till, gärna nästa för nästa års fem grupper också! Det ser lite tomt ut när man fotar den, men den är roligare irl, för en del gjorde sin initial och andra satte dit knapparna med stor finess. På några ställen blev stygnen mycket stora, på andra sydde någon med mycket möda och noggranhet.

Det är ju vikigt när man syr att inte dra för hårt i tråden, så att tyget skrynklar ihop sig - då välter ju saftglaset! Så gissa om vi ska ha saft och kakor när eleverna har sytt färdigt!!!
Hoppas eleverna kan tänka sig att låna ut duken till personalrummet när det blir avslutningsfika där till jul eller sommar!

Nästa lektion ska de få göra ett helt eget broderi, som ska bli en kudde eller en tavla.

onsdag 25 augusti 2010

Skolstart...!

Nu har skolan startat och det blir inte mycket tid för egna projekt på ett tag.

Idag har jag och mina elever i år 4 på min skola på landet övat broderi. Förra året fick eleverna varsin övningslapp, men i år har jag fållat en större tygbit, gemensam för alla. Det blev ett generalrep, kan man säga, för eleverna är bara 5 stycken. Vi gör en broderad duk tillsammans, broderar förstygn, efterstygn, syr dit knappar och tygbitar och kanske blir det lite langett nästa gång. Det var lite knuffigt och duken flyttade på sig lite hit och dit, men stygnen blev snyggare och snyggare! Här fick det inte vara några alltför spända trådar - om tyget knölar sig kan man inte ställa saftglaset på duken... oj, där lovade jag visst att bjuda på saft (hur gick det till???). Imorgon kommer 12 elever och då är duken mycket större. Håll tummarna för att det funkar!

JO, sen ska eleverna få brodera på varsin tygbit och göra en kudde (eller något annat eget förslag) som de får ta hem.

tisdag 10 augusti 2010

Regntyngt sensommargräs

Nu har jag läst min nya spinnbok - inte bara tittat på instruktionsbilderna! Det stod inte alls det jag trodde. Istället fick jag mig en lektion i konsten att skapa, att börja i helt andra änden. Så nu har jag provat. Det första försöket fick bli med inspiration av regndroppar i gräset längs vägrenen. Det syns inte så bra på bilden men grässtråna är nertyngda av tusentals små regndroppar.
Det här fick bli utgångspunkt för mitt garn. För att nu "översätta" mitt synintryck tog jag några nypor ull, lite mer av vissa och lite mindre av andra, lite limegrön, orange, gul, mörkgrön och vit och körde genom kardmaskinen tillsammans med några smala remsor av vitt lakansväv och lösa trådar från nämda tyg. Garnet var ett typiskt slarvgarn, lite tunt och lite tjockt precis som det faller sig. Jag avslutade med att tvinna garnet med en svagt rosa sytråd med genomskinliga småpärlor, dock inte minsta sorten och inte på långt när tillräckligt (men det var vad som fanns).
Det blev inte små mycket garn, men vackert. Och faktum är att jag aldrig skulle komma på tanken att göra ett sådant garn om jag inte läst min spinnbok och börjat från andra hållet. Fast jag hade ullen hemma i ullskåpet, hade jag aldrig satt mig ner och sagt att just dessa färger skulle passa ihop, det är inte färger som jag annars skulle välja att blanda eller komma på tanken att göra ett garn av. Nu håller jag på att planera nästa garn, men det får vänta tills min beställda nya jumbovinge anländer.
(garnet "Regntyngt sensommargräs")
Tack Ann för garnet, ett riktigt fyrverkeri av mohair. Funderar fortfarande på vad det skulle kunna bli. Fick också H´s utrensade sidentyger, Tack! Måste kanske använda lite i ett garn - vore intressant att färga ull och siden tillsammans och sedan spinna ihop...




lördag 7 augusti 2010

som att snosa på ett litet barn...


Finns det något underbarare än att snosa på ett litet barn - eller ett nyspunnet garn med doft av tvättad ull? Det tar 4 timmar att förvandla 100 gr merionotops till en härlig härva. Men det är nog inte så bra för min hälsena. Tack ändå M för att du förbarmade dig över den!!! Garnet ska bli det där sjalmönstret som du och jag valt oberoende av varandra!

Nu har jag äntligen fattat hur man skulle göra den där "drop"-sjalen. Titta, här har jag stickat upp ett helt nystan (50 gr akryl/superwash) med 25 maskor vanlig rätstickning. När jag avmaskar "droppar" jag varannan maska - bara låter den glida av maskan och struntar i den tills vidare. När allt är avmaskat drar man i stickningen så att de lösa maskorna repas upp. Tyvärr glömde jag i ivern att mäta när jag stickat färdigt, men den utdragna sjalen blir perfekt lång med lite fransar i båda ändar.
(Min Candle Flame-sjal är förresten avmaskad, men ska blockas så jag återkommer om den senare...)

söndag 1 augusti 2010

Drakrike...


Det är bara att erkänna, jag suger på hushållsarbete, matlagning och annat som passar i ett hem. I mitt drakrike behöver man bara göra roliga och vackra ting, klurigheter och experiment duger också och nyfikenhet och fantasi. Jag är nog ganska omöjlig... Igår kardade jag och spann gladeligen nästan 4 hg garn. Slarvgarn, jag menar snabbkardat och ömsom tunt, ömsom fnurror, men vackert, vackert garn, som gör en glad och stolt ända in i själen. Nu hänger garnet på tork i vinden och bara väntar på att få nystas och stickas. Hälften av garnet är till min Candle Flame, som tydligen behövde mer garn.

I mitt rike är det normalt att borsta håret och spinna 2 meter snöre av resterna ur hårborsten och inse att man kan vända på processen, så att tenen är stilla och fingrarna snor spånadsmaterialet. Och att drömma om en egen garnbutik...


Och så glömde jag visst att visa mitt halsband jag gjorde till det senaste bröllopet. Att ens urringning är djupare än brudens vill man ju inte råka ut för, så jag kompletterade min axelbandsklänning med ihopsydda virkade rundlar och blommor. (Inte min egen idé dock, utan snodd från nätet - fråga inte var, för det minns jag inte.) Om man har en virkad kaskad runt halsen känner man sig inte det minsta bar i kyrkan.