Målardag

Den första (och sista) riktiga lovdagen har jag målat och målat. Först ut var att testa lite mer mjölpasta på grovt linne. Tanken är att prova att måla och lägga på mjölpasta i flera lager. Problemet med mjölpasta, och batik över huvudtaget, är att jag har svårt att föreställa mig hur det blir. Det blir liksom bakfram. Den som lever får se hur detta blir... Nu får de ligga på tork.

 Sen målade jag färdigt en annan mjölpastamålning. Det blev både tyg och mjölpasta över när eleverna gick loss på elevens val senast. Då hann jag inte få dit det gröna. Det är en linneduk, inköpt på Erikshjälpen för en struntsumma. Jag ville testa hur mycket tygets mönstring märks, men det verkar inte vara så mycket. Då får man nog tvätta tyget innan man stryker. Det får bli nästa experiment - en annan gång med en annan duk. Den här ska vara färgstark! Tyvärr hade den ljusa färgen för mycket vatten i sig, så vattnet har krupit in under mjölet på ganska många ställen. Sånt händer - det blir säkert bra när jag broderat lite på den också.

 Till en god film passade jag också på att måla knasiga ansikten. Det roar mig att försöka framhäva ytor med varma färger och skjuta bak andra ytor med kalla färger, som vi fick lära oss förrförra helgen på broderi-årsmötet i Helsingborg. Det är lite härligt att skulptera med färger på ett platt papper. Jag är väl inte riktigt färdigtränad, men åtminstone en blir nog bottentyg till nåt broderi i alla fall. Det ser ut som akvarellfärger, men det är textilfärger på bitar av ett gammalt lakan.

 I kväll har jag pillat bort så gott som all mjölpasta från tavlan. Gissa om jag har ont i tummen! Det har petat in sig en mjölbit under nageln - ont, ont! och i morgon har jag nog en blåsa på tummen. Tro inte att jag inte ser fram emot att pilla bort mer mjölpasta. Det är starkt vanebildande!!!

 Har några smådetaljer att fylla i, men är på det hela taget färdig att börja brodera. Den stackars hjorten tappade hornen när mjölet försvann, så jag får väl börja med det!

 

Silver och återbruk

Vi tog med oss silverskedar inköpta på Erikshjälpar och Myrorna runt om i Sverige. Och gott om tänger och plåtsaxar och svart eltejp som skyddar silvret. Och tack och lov att de andra hade med sig alla de där sakerna för det hade inte jag. Tack alla goa vänner!!!

Sen värmde vi silvret  - jo, det funkar faktiskt med en kupévärmare! eller så kan man (om man gillar att laga mat lite extra) hämta sin lilla brännare för cremé brulee.

Det var ganska hårt att böja silvret, men inte omöjligt. Inte var det omöjligt att klippa av ett skedskaft heller, men det tog lite tid och man får göra sitt bästa för att klara att klämma med båda händerna. Som med alla nya tekniker känner man snabbt att händerna behöver öva för att veta hur mycket kraft man behöver för att klara att böja och var man ska klämma med tången för att få en snygg böj. Sen fick vi vila händerna med lite broderi, stickning och virkning...

 Vad blev det nu då? Jo, med mig hem fick jag tre smycken - redo att få en snygg snodd eller ett skinnband. Kanske behöver skedbladen lite decoupage, kanske inte. Nöjd blev jag i alla fall! Och även om jag var lite trött och oengagerade denna helg, så tänker jag gå på loppis igen och leta fler silverbestick att värma, böja och bända till något oväntat. Bara för skoj skull!

 

Dagens garn

100 gram garn blev det. Jag körde igång kardmaskinen och spinnrocken och gick loss bland all ull som sommarens städning blottat. Det fanns verkligen en hel del både okardad och kardad ull i gömmorna.

Först ut är grön ull, inköpt via Åddebo ull. Limefärg är en favorit, men den här bytte nyans när jag spann den. Den går åt gult och det blir tydligare när kardfloret förvandlas till garn. Jag hade föredragit att det ullen gick mer åt blått.

Härvan i mitten är bara den gröna ullen. Härvan till höger har små ulltussar av många olika färger. Min erfarenhet är att för många färger blir rörigt och känns "brunt". Den här var ok när det gäller småtussarna, men bakgrundsfärgen passade inte så bra som bakgrundsfärg. En variant blev det i den vänstra härvan. Där nöjde jag mig med småtussar i rosa och vitt. Det blev ett garn med känsla av rödklöver!

Det är gott att ha kommit igång att spinna igen! 



Färgade tyger

Nu har jag tagit upp tygerna ur färgburkarna. Några tyger knölade jag bara ner i färgbadet, men några rullade jag noga ihop med olika sorters blad. Jag kan ännu inte kontrollera processen tillräckligt. Den här gången provade jag med både torra och färska löv. Betmedel var en bit järn.

Järnet ger svarta och gråa nyanser på tyget. Speciellt i kanterna blir det skarpa och mörka märken efter bladen. I kanterna blev det till och med mycket tydliga bladavtryck, som smultonbladet till exempel. Men järnet trängde inte in tillräckligt mycket för att fånga alla blad. Kanske var det för mycket tyg, kanske måste tyget ligga i badet mer än 2 veckor.

 Det första tyget jag plockade upp var siden med löktryck. På det tyget kan man inte se så tydliga avtryck av själva lökskalen, men det blev mycket färg, både rött och gult och lite brunt. Nästa två tyger har tydligare bladmärken. På det ena la jag gula torra körsbärslöv och det blev riktigt gula märken på sidentyget. Det gula bleknade bort när tyget torkat.

 I nästa burk hade jag mosat ner frysta svarta vinbär och en massa olika tyger. Min favorit är sammetstyget. Det blev lite mindre blankt och mjukt än tidigare, mer likt krossad sammet. Det är hur som helst intressant att lägga tygerna bredvid varandra och jämföra nyanserna på olika naturmaterial och kvaliteter. Tyvärr är det ingen solbeständig färg, så man kan inte göra så speciellt broderi som jag skulle vilja.

Det blev inte så mycket färg i de resterande två burkarna. Så de tygbitarna fick hoppa ner i svartvinbärsbadet. Vi får se om två veckor hur det blir... 



Årets sommarexperiment

Efter att ha besökt Blomstergraven på Rydals museum har jag äntligen kommit mig för att stoppa tyger i burkar. Några påsar gamla bär i frysen hade blivit lite väl gamla och får nu bli del av sommarens färgningsövningar.  Som ni ser plockade jag fram burkar, min anteckningsbok, tyger av olika slag, metallskrot, tråd och så gav jag mig ut och letade reda på några olika löv.
 
 Först hällde jag ättika i svartvinbärssörjan. Sen stoppade jag i sidentyg, bomullstyg, linnetyg, sammet och frotte och sist en liten bit ihoprullad siden med ett blad inuti. Vi får se hur det blir.

 Näst i tur var några sparade lökskal som jag virade på längden och tvären till en spiral. Nu får den vila i en plastpåse med lite ättika i några dagarn elller en vecka.

Dagens betmedel var ättika. Det kanske inte luktar så gott, men det får funka. Vi får väl se hur det går. Det blev fyra burkar och en påse. Jag tror inte att det kommer att bli så mycket färg på de här tygerna, men nu har jag kommit igång i alla fall. Det värsta är förstås att vänta så länge som man måste...

 

Den årliga slöjdresan...

... gick till Nissafors och Kallfeldts läder. Det är alltid en fröjd att höra engagerade människor med stort kunnande berätta om sin verksamhet. Köpte till slut ett pennfack i läder för alla småsaker i handväskan.

Sen fortsatte vi vidare till Rydals museum, där vi fick en guidning i bland spinnmaskinerna.

Det var också en fin tovnings- och naturfärgningsutställning där, som gav flera spännande tankar. Som souvenir köpte jag en täljd nystpinne av hassel med ett litet guldhjärta. 

Här är två museumidéer med snören i en grov väv och både memory med bilder från fabriken och ett frågespel i storformat.

Vi fick sedan lunch på Öströö fårfarm - lammkött förstås och sen en rundvandring. Det fanns många fina fårskinnssaker, som tyvärr inte var kompatibla med min plånbok. Det var en mycket trevlig dag med många goda samtal. Undrar vad vi hittar på nästa år ?

 

Datorbilder

Råkade anmäla mig till en nätkurs i Australien. Typiskt mig att starta nya projekt när jag har mycket att göra. Denna kurs handlar om programmering och konst. Vi har gjort några mer eller mindre konstfulla försök att skapa bilder med datorns hjälp.

Det är spännande, men svårt. Hittills har jag lärt mig att byta färger i bilden och jag börjar förstå hur man kan skriva om programmet för att göra andra saker. Den första veckan gjorde vi stillbilder.

Den andra veckan har vi jobbat med rörliga bilder. Tyvärr har jag bara stillbilder som exempel. Lite synd för bilderna är gjorda så att man ska kunna klicka på dem med piltangenter eller musen och få bilden att ändra karaktär.

Kanske ser det lite tråkigt ut med grå rutor och rundlar, men strecken inuti rör sig i olika takt. Fråga inte hur det går till. Så långt har jag inte kommit. Jag plockar lite här och där på kurssidorna och hos kurskamrater, skäms lite och tänker att det är ett sätt att lära sig det också. Det är lite svårt att fråga frågor på kursen - vi är 1200 som går den samtidigt.

Nu väntar ännu en vecka med listor och bilder som datorn gör alldeles själv. (Jo, man måste ju instruera hur den ska göra förstås, men sen klarar den sig själv.) Det blir väldigt spännande, man vet inte hur det ska sluta... :)