Regntyngt sensommargräs

Nu har jag läst min nya spinnbok - inte bara tittat på instruktionsbilderna! Det stod inte alls det jag trodde. Istället fick jag mig en lektion i konsten att skapa, att börja i helt andra änden. Så nu har jag provat. Det första försöket fick bli med inspiration av regndroppar i gräset längs vägrenen. Det syns inte så bra på bilden men grässtråna är nertyngda av tusentals små regndroppar.

Det här fick bli utgångspunkt för mitt garn. För att nu "översätta" mitt synintryck tog jag några nypor ull, lite mer av vissa och lite mindre av andra, lite limegrön, orange, gul, mörkgrön och vit och körde genom kardmaskinen tillsammans med några smala remsor av vitt lakansväv och lösa trådar från nämda tyg. Garnet var ett typiskt slarvgarn, lite tunt och lite tjockt precis som det faller sig. Jag avslutade med att tvinna garnet med en svagt rosa sytråd med genomskinliga småpärlor, dock inte minsta sorten och inte på långt när tillräckligt (men det var vad som fanns).

Det blev inte små mycket garn, men vackert. Och faktum är att jag aldrig skulle komma på tanken att göra ett sådant garn om jag inte läst min spinnbok och börjat från andra hållet. Fast jag hade ullen hemma i ullskåpet, hade jag aldrig satt mig ner och sagt att just dessa färger skulle passa ihop, det är inte färger som jag annars skulle välja att blanda eller komma på tanken att göra ett garn av. Nu håller jag på att planera nästa garn, men det får vänta tills min beställda nya jumbovinge anländer.

(garnet "Regntyngt sensommargräs")

Tack Ann för garnet, ett riktigt fyrverkeri av mohair. Funderar fortfarande på vad det skulle kunna bli. Fick också H´s utrensade sidentyger, Tack! Måste kanske använda lite i ett garn - vore intressant att färga ull och siden tillsammans och sedan spinna ihop...