Knyppling är som ett pussel. Speciellt om man gör något man inte provat tidigare. Nu har jag klurat ut hur det funkar (även om jag är osäker på om jag gör rätt med hopfogningarna...). Fördelen är att man inte behöver så många par och då går det ganska snabbt både att starta och att knyppla själva bandet. I den här stjärnan gör man en ytterkant av vävslag som ett varv först och sedan fyller man med ett varv av flätor. Det hade jag inte kommit på själv, men det var en bra och rolig lösning.
Jag har också förstått varför tanterna i de franska youtube lägger ett tygstycke över sin knyppling. Det verkade lite udda, men visade sig vara ren självbevarelsedrift, eftersom trådarna bara fastnar i nålarna, så man blir tokig. Det funkade fint med en vanlig servett där jag klippte ett litet hål i mitten. Och genast blev det mycket lättare att knyppla när de flesta nålarna "försvann".
Nu är stjärnan färdig. Så här blev den. (Om jag hade hittat mina tunna virknålar hade det gått ännu snabbare att knyppla, men det funkade ändå.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar