Nu har jag börjat på koftan Ramona. För en gångs skull har jag arbetat långsamt och metodiskt.
I koftans recept används garnet Osprey, som är ett amerikanskt garn, men jag tänkte leta reda på ett motsvarande svenskt. Man kan ju jämföra garn efter antal meter per 100 gram, så jag googlade lite för att öva. Sen köpte jag tre olika garn vars garnlängd verkade bra. När jag gjort några stickprov, valde jag garnet Raggsocksgarn från Svarta fåret. Det är ett ullgarn med lite syntet, mjukt och med lite glans. Det är dessutom inte så dyrt. Det fick bli svarta nystan. Om jag kan tänka mig att göra en till fanns det en fin lila färg också...
Hela fredagskvällen satt jag och översatte amerikanska sticktermer och förkortningar. Det behövdes också 8 markörer. I vanliga fall brukar jag ta garnbitar, men för att lyxa till det pillade jag dit pärlor på ståltråd. Mina markörförsök blev hyfsade, men då fick jag trolla bort de vassa ståltrådsändarna med lite stearin.
Lördagen blev en dag för stickning. Ramona-koftan är en uppifrån-och-ner-kofta, så den är ganska enkel. Å andra sidan måste man sticka ganska jämt och det gäller att raglanökningarna stämmer. Så sent på lördagskvällen insåg jag att jag missat en maska. Det var bara att repa upp kvällens arbete och börja om. Det blev sent, för jag ger mig inte så lätt. Men likväl gick jag till sängs när jag insåg att jag missat en maska till...
Nu har jag rättat till allt. Och närmar mig punkten då jag ska plocka över ärmmaskorna till trådar.
Måste bara nämna att jag förstås har ett annat stickprojekt på gång!!! Kunde till slut inte motstå de där små söta garnnystanen som brukar ligga på disken i garnbutiken. De här är i ullgarn, både melerade och enfärgade. Här har jag lagt dem i färgordning och startat en halsduk. Den ska bli randig på längden. Jag stickar tills nystanet är slut. Det är 404 maskor per varv (Nja, den blir nog LITE för lång, men så blir det ibland...). Det verkar jättemycket, men eftersom det är så små nystan så finns en drivkraft att bara göra slut på det nystan och fästa nästa innan man lägger ner stickningen... :)
I koftans recept används garnet Osprey, som är ett amerikanskt garn, men jag tänkte leta reda på ett motsvarande svenskt. Man kan ju jämföra garn efter antal meter per 100 gram, så jag googlade lite för att öva. Sen köpte jag tre olika garn vars garnlängd verkade bra. När jag gjort några stickprov, valde jag garnet Raggsocksgarn från Svarta fåret. Det är ett ullgarn med lite syntet, mjukt och med lite glans. Det är dessutom inte så dyrt. Det fick bli svarta nystan. Om jag kan tänka mig att göra en till fanns det en fin lila färg också...
Hela fredagskvällen satt jag och översatte amerikanska sticktermer och förkortningar. Det behövdes också 8 markörer. I vanliga fall brukar jag ta garnbitar, men för att lyxa till det pillade jag dit pärlor på ståltråd. Mina markörförsök blev hyfsade, men då fick jag trolla bort de vassa ståltrådsändarna med lite stearin.
Lördagen blev en dag för stickning. Ramona-koftan är en uppifrån-och-ner-kofta, så den är ganska enkel. Å andra sidan måste man sticka ganska jämt och det gäller att raglanökningarna stämmer. Så sent på lördagskvällen insåg jag att jag missat en maska. Det var bara att repa upp kvällens arbete och börja om. Det blev sent, för jag ger mig inte så lätt. Men likväl gick jag till sängs när jag insåg att jag missat en maska till...
Måste bara nämna att jag förstås har ett annat stickprojekt på gång!!! Kunde till slut inte motstå de där små söta garnnystanen som brukar ligga på disken i garnbutiken. De här är i ullgarn, både melerade och enfärgade. Här har jag lagt dem i färgordning och startat en halsduk. Den ska bli randig på längden. Jag stickar tills nystanet är slut. Det är 404 maskor per varv (Nja, den blir nog LITE för lång, men så blir det ibland...). Det verkar jättemycket, men eftersom det är så små nystan så finns en drivkraft att bara göra slut på det nystan och fästa nästa innan man lägger ner stickningen... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar