söndag 23 februari 2014

Om konsten att spinna

Nu har jag fortsatt att öva mig på att spinna. Är man teknikfreak som jag kan man inte nöja sig med att bara kunna. Man måste utmana sig själv!

Just nu hanterar jag det som amerikanerna kategoriserar som bulky och super bulky. Tjocka garner, som går snabbt att spinna och som i min tappning blir lite ojämnt tjocka.

Nu vill jag också kunna spinna tunt. Jag tyckte att jag spann mycket tunt i första omgången. Först var jag riktigt nöjd med mina spinnförsök. Garnet blev verkligen tunt! Fast när jag jämförde med listan på garntjocklek var det inte i närheten av tunt garn... Jag menar... jag tycker fortfarande att garnet är tunt, men jag insåg att jag behövde göra det ännu tunnare.
Så nu har jag övat på att göra tunt garn. Det blev både kamgarn och kardgarn. Min favorit är förstås kardgarn, eftersom jag är mer van vid det. En sak som jag börjat förstå är att när det gäller garner vikt och längd är det viktiga att vara konsekvent. Ett garn som är ojämnt får ett lägre metertal och räknas som tjockare. Ett garn blir nästan alltid lite ojämnt, men det är genomsnittet som räknas. Om skillnaden är mycket stor räknas garnet som tjockare än dess tunnare delar...

Konsten att spinna tunt är att förena tålamod med kunskap och tillit. Man måste veta hur ull fungerar och ha tillit till ullen. Det låter kanske lite underligt, det där om tillit, men när spinnandet går som bäst gör jag nästan ingenting. Ullen liksom rinner mellan fingrarna om jag bara litar på att lagom mycket kommer att dras med av sig själv. Knepet är att veta, innan det händer, att händerna ska agera och ta ett extra tag, hålla lite mer till höger eller ta ett nytt grepp om ullen.

Och den här gången blev garnet mycket tunt!!! Men det tar tid - att förvandla 10 gram ull till lace-garnskvalitet tar timmar. Nån gång kanske jag orkar göra ett helt hekto... 

Många ord om något som man måste lära sig utan ord, genom händerna, erfarenheter och tålamod - timmar av tålamod!!!

söndag 16 februari 2014

En sista dag...

... av hantverk innan vardagsarbetet startar igen. Det var egentligen tid för annat, men det är något med ull och sländor som jag just nu inte kan få nog av. Det är konstigt, men ullen kan vara så motsträvig ibland och ibland så samarbetsvillig att arbetet går lätt fast armen värker. När allt känns bra rinner ullen ur fingrarna. Och jag har börjat lära mig att bestämma garntjockleken lite bättre. Idag blev det först ett kamgarn, dvs ullen kammas så att underullen försvinner.
Garnet blir tunt, glansigt och ganska stelt. Fast inte så tunt som jag tänkt mig. Och då ansträngde jag mig och blev ändå nöjd med att göra mycket tunt garn. Jag spann det med sländan i en skål. Det gör att sländan snurrar längre tid och att sländans tyngd reduceras.
Sen blev det ett garn av underullen som blev över från kamgarnet. Lite tufsigt och mjukt blev det. Och inte tillräckligt, så jag kardade som hastigast och spann tjockt och ojämnt. Det går fort att göra tjockt garn, det tunna tar tid.
Tänkte göra en randig sjal med lite enkel spetsstickning och ränder i olika tjocklek, så jag behövde ordna ett slätt och medeltjock garn och det gjorde jag. Nu kan jag hjälpligt styra garnets tjocklek och det känns mycket lyxigt. Ska bara öva mer på att göra tunt garn, för det som jag tyckte var tunt var ett medeltjockt garn om man går efter amerikanska garnviktslistor. Jag har en bra bit kvar till "cobweb"-tunnhet.

Jag hade kunnat tänka mig att producera garn... men det tar timmar att göra garn - och jag kostar för mycket per timme. Synd, för jag börjar bli duktig :(





 

lördag 15 februari 2014

Kallt och varmt

Sportlovet hos oss blev kallt med avsaknad av både värme och varmvatten, men nu är det fixat. Det blev många timmar under en filt i soffan för värmens skull. Så nu har jag provat att sticka två stumpor samtidigt. Det blev lite garn över från min kofta, så nu har jag ett par svart raggsockor, klassisk modell. Jag har provat att sticka med magic loop förut, men inte orkat titta färdigt på Youtube. Den här gången gick det bra, för jag kom på hur man startar. (Ska kanske genast erkänna att jag fuskade i slutet, men det var för att jag behövde repa upp en bit på den ena foten. Så avmaskningen gjorde jag på en strumpa i taget.) Stickningen fick följa med till Sporthallen i måndags så att jag hade något att göra medan killarna och deras kompisar for runt i olika hinderbanor.
Jag passade också på att ha min nya halsduk. Den som är gjord av 15 små mininystan. 30 000 maskor senare... Tänk vad många maskor jag måste ha stickat.... och jag är ingen storstickare!
Tisdagen blev en höjdardag med tovning med 5 barn på fritids. Jag visade dem hur man tovar in en sten och en piprensare, hur man tovar en korv och en platta. De kastade sig över ullen med liv och lust. Har redan lovat att komma och tova med dem igen nästa lov. I torsdags fick jag en Dagens ros i tidningen av dem - urgulligt! Jag blev så glad!!!
Idag ska jag fortsätta att karda och spinna. När jag skulle tova med fritids i tisdags hittade jag några påsar med ull från Åddebo. Jag har köpt deras regnbågsull för eleverna att tova med för den har så fina nyanser. Men den är också go att spinna med. I det gröna garnet delade jag upp ljusa och mörka tussar och spann dem var för sig till viss del. Det blir lite raggsockskänsla med tvåfärgat garn. Garnet är s-spunnet och z-tvinnat. Nu blandar jag ihop s- och z- som vanligt, men som tur var läste jag att man att ska spinna medurs och tvinna motsols - och det funkar för mig.

Med det lila garnet blandar jag i varje kardad tuss och skillnaderna i färg blir inte så stor som jag trodde. Ska kanske beställa lite färdigkardad ull och se hur det blir. Det är jobbigt att karda mycket för hand.
Tänkte avslöja vad vi sysslar med i broderiföreningen Ryaknuten just nu. Jo, EGENTLIGEN har vi tovat fåglar som vi nu broderar på. Men mina tovade fåglar blev bara helt fula... Så jag gav upp och hittade en sydd badanka i en bok. Den blev förlagan till en egen sydd fågel. Nu är jag inne på den tredje fågeln, medan jag funderar på hur jag ska göra benen. De är mycket "Maria".
 
Hade tänkt sy lite i filt - hitta på lite nya filitsmönster till eleverna, vi får se om lovtiden räcker till för det också...

lördag 8 februari 2014

Kleent broderi på Vandalorum

Idag var jag på Vandalorums nya utställning med Lars Kleen. Ännu en människa som fascineras av arkitektur och vill omskapa den i slöjdmaterial. Fast de här husskisserna var lite större än Slöjdakademins övningar. Det är rustikt, fyrkantigt och materialet i fokus. Jag har nosat lite på utställningen, men kan tänka mig att gå dit igen. Det fanns bland annat skisser med matematiskt sinnliga mönster som jag inte orkade ta till mig just idag. Istället broderade jag ett souvenirbroderi med former som jag gillade. Det är vilsamt att sitta på en bänk och brodera samtidigt som man kan känna in atmosfären, besökarna och fundera över vad man sett. Jag fastnade för rutnäten av armeringsjärn med stenar och fundamentens cementblock med metallhyskor. Varför härmbrodera tänker du kanske? Varför inte? Det är någon sorts blickövning, träning att se saker, översätta till textil, välja ut formelement som är oväntade, inspirerande...

 
I den bortre ladan var det näst sista utställningsdagen för en konstutställning med verk av Sven Ljungberg. De var på temat "Man måste säga vad man tycker annars brinner man upp inifrån". Det var samhällskritiska bilder i typisk Ljungbergstil. De är lite grå och strikta, men det finns underfundiga element och viktig kritik av kommun, samhälle och allas vår miljöpåverkan. Min stillsamma knorr var "Man måste brodera vad man tycker annars klipps man upp inifrån".

Det var dessutom näst sista dagen för en fotoutställning om nycirkus. Det var många bollar i luften. Så det runda museimärket fick symbolisera både Lars Kleens utställning och cirkusbollarna. För sen var det dags att åka hemåt.

Måste kanske göra en ny sypåse att ha några småtygbitar och lite garnflätor som får plats i handväskan... En kvadratdecimeter var ganska lagom att brodera på en dryg timme. Vi ses på nästa utställning!!!
Typiskt, nu vill kameran inte vända bilderna... Nåja, ni får väl luta datorn....
 

måndag 3 februari 2014

så gott som färdig...

När man kommer till slutet av en tjock och bra bok är det svårt att lägga den ifrån sig. I helgen drabbades jag av liknade slutlängtan och stickade hela lördagen.
Redan på fredagen kände jag på mig att slutet var nära. Jag besökte både tygaffär och garnbutik och hittade svarta knappar. Det blev två helt olika knappar och hemma hittade jag två andra tänkbara knappar. Så just nu lutar det åt att jag köper 4 olika knappar till. En av knapparna hittade jag i en burk jag fått ärva efter mormor. Så det blir knappar är som är betydelsefulla på något sätt för mig.

 Men resten är klart. På tröjan alltså... Ärmarna är precis rätt längd, det stämde med maskantalet på alla resårkanter och trådarna är fästa. Nu återstår att blocka och sy fast knappar. 
 Här är förresten min broderihälsning. Första temat är mandala. Men sen är det slut med tjuvkikar. Broderiföreningen har också en broderihälsning så det blev mycket broderat i helgen - lite panik tills jag insåg att det inte är broderiträff förrän nästa måndag. Typiskt! Men det broderiet är superhemligt!