Kleent broderi på Vandalorum

Idag var jag på Vandalorums nya utställning med Lars Kleen. Ännu en människa som fascineras av arkitektur och vill omskapa den i slöjdmaterial. Fast de här husskisserna var lite större än Slöjdakademins övningar. Det är rustikt, fyrkantigt och materialet i fokus. Jag har nosat lite på utställningen, men kan tänka mig att gå dit igen. Det fanns bland annat skisser med matematiskt sinnliga mönster som jag inte orkade ta till mig just idag. Istället broderade jag ett souvenirbroderi med former som jag gillade. Det är vilsamt att sitta på en bänk och brodera samtidigt som man kan känna in atmosfären, besökarna och fundera över vad man sett. Jag fastnade för rutnäten av armeringsjärn med stenar och fundamentens cementblock med metallhyskor. Varför härmbrodera tänker du kanske? Varför inte? Det är någon sorts blickövning, träning att se saker, översätta till textil, välja ut formelement som är oväntade, inspirerande...

 

I den bortre ladan var det näst sista utställningsdagen för en konstutställning med verk av Sven Ljungberg. De var på temat "Man måste säga vad man tycker annars brinner man upp inifrån". Det var samhällskritiska bilder i typisk Ljungbergstil. De är lite grå och strikta, men det finns underfundiga element och viktig kritik av kommun, samhälle och allas vår miljöpåverkan. Min stillsamma knorr var "Man måste brodera vad man tycker annars klipps man upp inifrån".

Det var dessutom näst sista dagen för en fotoutställning om nycirkus. Det var många bollar i luften. Så det runda museimärket fick symbolisera både Lars Kleens utställning och cirkusbollarna. För sen var det dags att åka hemåt.

Måste kanske göra en ny sypåse att ha några småtygbitar och lite garnflätor som får plats i handväskan... En kvadratdecimeter var ganska lagom att brodera på en dryg timme. Vi ses på nästa utställning!!!

Typiskt, nu vill kameran inte vända bilderna... Nåja, ni får väl luta datorn....