... av hantverk innan vardagsarbetet startar igen. Det var egentligen tid för annat, men det är något med ull och sländor som jag just nu inte kan få nog av. Det är konstigt, men ullen kan vara så motsträvig ibland och ibland så samarbetsvillig att arbetet går lätt fast armen värker. När allt känns bra rinner ullen ur fingrarna. Och jag har börjat lära mig att bestämma garntjockleken lite bättre. Idag blev det först ett kamgarn, dvs ullen kammas så att underullen försvinner.
Garnet blir tunt, glansigt och ganska stelt. Fast inte så tunt som jag tänkt mig. Och då ansträngde jag mig och blev ändå nöjd med att göra mycket tunt garn. Jag spann det med sländan i en skål. Det gör att sländan snurrar längre tid och att sländans tyngd reduceras.
Sen blev det ett garn av underullen som blev över från kamgarnet. Lite tufsigt och mjukt blev det. Och inte tillräckligt, så jag kardade som hastigast och spann tjockt och ojämnt. Det går fort att göra tjockt garn, det tunna tar tid.
Tänkte göra en randig sjal med lite enkel spetsstickning och ränder i olika tjocklek, så jag behövde ordna ett slätt och medeltjock garn och det gjorde jag. Nu kan jag hjälpligt styra garnets tjocklek och det känns mycket lyxigt. Ska bara öva mer på att göra tunt garn, för det som jag tyckte var tunt var ett medeltjockt garn om man går efter amerikanska garnviktslistor. Jag har en bra bit kvar till "cobweb"-tunnhet.
Jag hade kunnat tänka mig att producera garn... men det tar timmar att göra garn - och jag kostar för mycket per timme. Synd, för jag börjar bli duktig :(
Så fina! Jag vil också!
SvaraRadera